Carl Bildt, Kungen och Drottningen på statsbesök i Italien

En statsbesöksdag som denna är alltid en blandning av ceremoni och substans. Så också denna första dag i Rom.

Att ceremonielet är ståtligt är knappast ägnat att förvåna. Quirinal-palatsets korridorer och prakt torde imponera på vem som helst. Rom är och förblir barockpraktens okrönta huvudstad.

Men det har också varit samtal med substans och av betydelse.

Med president Napolitano, som bl a hade utrikesminister Frattini med sig, diskuterade vi olika aspekter på den europeiska utvecklingen och hur Italien och Sverige kunde arbeta tillsammans.

Den 83-årige presidenten var en påtagligt vital och välinformerad samtalspartner också när det gäller aktuella delar av utrikessamarbetet inom Europeiska Unionen. Vi var ense om betydelsen såväl av Lissabon-fördraget som av en fortsatt utvidgning av vår gemensamma fredsunion.

Med oss har vi ju också Lars Leijonborg i egenskap av forskningsminister, och det ledde bl a till samtal om förhandlingarna just nu om var den stora neutronforskningsanläggningen European Spallation Source skall lokaliseras.

Här handlar det om en anläggning i kostnadsklassen ca 15 miljarder kronor och med mycket stor framtida betydelse, och från bl a svensk sida har vi föreslagit att den skall kunna läggas i Lund.

Ett beslut borde kunna komma före sommaren, och för oss är detta självfallet en viktig fråga. Sveriges anseende som forskningsnation förefaller dock att vara gott här i Italien.

Och sedan har vi fortsatt i senaten och i deputerandekammaren med diskussioner som också berört olika aspekter av den inrikespolitiska utvecklingen i våra respektive länder.

Själv hann jag ockspå smita in i en bokhandel och inhandla ett exemplar av den förkortade pocketversionen av Edward Gibbons med all rätt klassiska The Decline and Fall of the Roman Empire – utgiven 1776 men fortfarande oöverträffad i sin klass och alltid i sina olika delar lika läsvärd.

I kväll väntar så president Napolitanos statsbankett för Kungen och Drottningen uppe i Quirinal-palatset.

Min kommentar på Carl Bildts blogg:

“Sveriges anseende som forskningsnation förefaller dock vara gott här i Italien”.

Dock anser många av Sveriges medborgare att Sveriges regerings militanta forskningsprojekt är av värre dignitet än nazi-regimens. Många medborgare har också genom Sveriges regeringsmakts många olika så kallade forskningsprojekt (teknologisk krigsföring) bestulits på hälsa, arbete, ekonomi och livskvalite.

Vilken av alla lögner beskriver bäst “regeringens förklaring” till varför Sverige idag mest påminner om ett teknologiskt koncentrationsläger?

Länken under är från en av Sveriges regerings teknologiska tortyroffer:

Varning för Sveriges regerings oetiska forskningsprojekt /teknologisk krigsföring