2010-10-29
USA:s president Eisenhower varnade redan 1961 för det militärindustriella komplexet. De nära banden mellan försvarsmakt, regering och vapenindustri var ett hot mot samhället. Det är de fortfarande. Även i Sverige finns ett militärindustriellt komplex med lukrativa vapenaffärer i sikte.
Den främste vapenlobbyisten är utan tvivel Göran Persson (S). I ett seminarium på temat ”Varför behöver Sverige en försvarsindustri?” motiverade Persson själv varför: ”Det finns ingen i den här lokalen som mer frekvent företrätt den industri som är samlad här i dag än vad jag har gjort. Under mer än tio års tid fanns det ständigt på mitt bord. ”
Göran Persson har efter statsministertiden fortsatt på PR-byrån JKL och lobbat för vapenföretaget BAE Systems Hägglunds. Perssons tjänster har värderats högt. Hägglunds har betalat 1,8 miljoner kronor årligen till JKL.
Så länge ledande politiker och vapenföretag tillsammans utformar försvars- och säkerhetspolitiken är chanserna att minska vapenexporten små. Därför är det en självklarhet för fredsrörelsen att få ett slut på denna relation. Men det borde även vara viktigt för dem som vill att säkerhetspolitiska behov ska styra försvarspolitiken i stället för vapenindustrins kommersiella intressen.
I vår rapport Så snurrar vapenkarusellen konstaterar vi att det i Sverige finns en stark vapenlobby som manipulerar de gängse beslutsvägarna för att gagna sina egna ekonomiska intressen. Att skattepengar kastas bort på onödiga vapenprojekt är inte bara ett gigantiskt miljardslöseri utan också ett demokratiproblem.
Svenska staten tillhandahåller politiskt och ekonomiskt stöd till krigsmaterielföretagen. Regelverket för vapenexport anpassas så att det passar industrin, exportkrediter utfärdas, ministrar och kungafamiljen stödjer industrin vid besök hos potentiella kunder utomlands, försvarsmakten assisterar vid demonstrationer av vapensystem på plats och nu senast inrättandet av den så kallade Försvarsexportmyndigheten.
Lobbyism är inte per automatik av ondo. Det kan fördjupa och stärka beslutsunderlag för politiker, informera allmänheten och föra samhället framåt. Men när resursstarka opinionsbildare ges oproportionerligt utrymme är det en fara för demokratin. I fallet med vapenlobbyism är det dessutom en fara för freden. Exempelvis motsvarar Saabs marknadsföringsbudget det sammanlagda statliga stödet till alla svenska fredsorganisationer – i hundra år.
Vapenindustrin är ett uppenbart särintresse med resursstarka organ bakom sig som slåss om åtskilliga miljarder, antingen i form av exportintäkter, statligt exportstöd eller del av det svenska försvarets materielanslag.
Sverige måste sätta stopp för denna vapenkarusell där ledande företrädare går mellan politik och näringsliv med en egen dold agenda.
Öppenheten måste ökas väsentligt så att den lobbyism som sker i riksdag och hos myndigheter dokumenteras offentligt. Bidrag till politiska partier och valkampanjer måste redovisas. Det måste införas regler så att politiker eller tjänstemän inte har personliga bindningar till vapenindustrin, till exempel genom aktieinnehav eller förtroendeuppdrag inom industrin. Och Sverige måste ta efter andra länder och införa ett karenssystem som förhindrar att man fritt kan vandra mellan politik och vapenindustri och därigenom lättare kan underminera demokratiska beslutsvägar till förmån för kommersiella intressen.
Anna Ek
Ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Läs mer om vad President Eisenhower hade observerat… Project Censored
Nathalie's view 